Heelern kommer ursprungligen
från grevskapet Lancashire i England. Det är en gammal ras
från 1400-talet. Det har varit böndernas hund. Den har
använts till att fösa kor och fångat råttor och
vildkaniner. Den har också använts och används fortfarande
till sällskap för hästar. Rasen är även känd för sin
trohet mot sin ägare.
Heelern anses vara mycket
intelligent och "pratar" gärna, dessutom kan den
"skratta" vissa individer mer än andra. Den
behöver trots det en fast hand och måste fostras annars tar
den saken i egna "tassar". Man säger att heelern
passar lika bra i ett pensionärshem som ett tonårshem då
den är mycket anpassningsbar. Går bra som sällskapshund,
agility, lydnad och även bruks.
Helhetsintryck:
Heelern är en lågställd hund, kraftig och rörlig
arbetshund. Den vallar boskap men har terriens drift för
kanin och råttjakt. Heelern är en gladlynt hund som är
tillgiven sin ägare.
Huvud:
Huvud i proportion till kroppen. Hjässan är flat, bred
mellan öronen och avsmalnade mot ögonen som sitter brett
isär. Måttligt markerat pannavsats. Nospartiet lika som
skallens längd avsmalnade mot nospartiet. Hjässans och
nospartiets överlinje är parareell. Läpparna skall var
strama.
Ögon:
Ögonen skall vara mandelformade, medelstora och mörka.
Något ljusare på bruna hundar.
Öron:
Lätta tippöron eller ståndöron.
Bett:
Saxbett. Kraftiga käkar med perfekt regelbundet bett. Över
eller underbett ej önskvärt.
Hals:
Halsen skall vara måttligt lång och välansatt i
skulderpartiet.
Bål:
Bröstkorgen skall vara lång och väl välv. Ländpartiet
skall vara kort. Rygglinjen skall vara rak och jämn aldrig
sänkt bakom skuldrorna eller sluttande vid korset.
Uppskattningsvis är kroppslängden 2 cm. längre än
mankhöjden. (mätt från manken till svansroten).
Fram och bakben:
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och armbågarna
sluta tätt intill kroppen. Benstommen skall vara kraftig.
Mellanhanden tillåter tassarna att vridas lätt utåt, men
inte så mycket att de blir veka eller hindrar fria
rörelser. Bakbenen skall vara muskulösa med lågt ansatt
has. Bakifrån sett skall venen var parallella i så väl
rörelse som stående, aldrig hjulbenta eller hastrånga.
Tassar:
Tassarna skall var små fasta och ha väl utvecklade
trampdynor.
Svans:
Svansen skall vara högt ansatt och bäras i en lätt
båge över ryggen, den får inte vara hårt ringlad.
Rörelser:
Snabba, spänstiga, naturligt fria rörelser.
Hårrem:
Beroende på årstiderna varierar pälsen, från en slät,
glänsande kort päls till längre päls med man, dock aldrig
utstående (strittande). Ej långhårig.
Färg:
Svart eller brun med rödbruna tecken på nosparti, kinder
och över ögonen,från armbågarna och nedåt, bakbenens
insidor och under svansen. Önskvärt med s.k.
tum-tecken.Tanfärgen kan avta med åren. Vitt är inte
önskvärt, utom en mycket liten bringfläck.
Mankhöjd:
Idealhöjden är hane 30 cm, tik 25 cm.
